i huvudet på babylon, får dom tänka om

Jobbade från 11-17, och redan när jag kom satt det några tjejer vid "stora" scenen på "Världens" centrum. Då var det tre timmar kvar tills Robin och André skulle, väldigt pampigt, komma in genom dubbeldörrarna där även jag går in för att byta om innan jag jobbar. Fyra vakter hade dem, som inte krävdes. Men folk skrek i alla fall. Jag gömde mig mest i diskrummet, försökte undvika att gå ut till serveringen. Men slog ändå ett getöga på dem. Men så helt plötsligt öppnades diskdörren och där kommer någon slags projektledare och så Idol-Robin med gitarren i högsta hugg. Sedan hörde jag bara honom sjunga, inne på kontoret. Och helt plötsligt kommer André också. Den som småtjejerna skriker åt. Eller är det för? Till? Aja...

Efter lite research ser jag nu att han är 17 år, inte 12 som jag trodde. Slickad lugg och resten av håret står rakt upp. Säkert en sådan där som googlar sig själv.
Jag förstår bara inte vad alla skriker åt och är så exalterade för. Jag säger som Malin på jobbet sa: "Han bajsar väl precis som jag."
Och efter att ha lyssnat på några av killarna och tjejerna i musikklassen på musikalrepet är jag ganska svårimponerad. Skönt att Idol lägger ner.

Veronica, min älskade kändiskåta syster, är du sotis?

Något att skrika och gorma om? Sitta vid en scen på Hageby i över tre timmar för? Tveksamt.


Jag är pessimistisk, jag vet. Blev trött bara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0