arbetslös söker likasinnad för självömkan och nudlar
Nehe, det blev inget jobb på McDonalds den här gången heller. Min arbetsintervju måste ha gått jättedåligt med tanke på att 30 stycken blev antagna till andra intervju och jag var till och med rekommenderad. Men det är så det är. Jag ska på en intervju på Turistbyrån imorgon så vi får se hur det går. Som det ser jag ut att bli utan ett sommarjobb i år. Min största fasa. Jag kan inte klara att leva utan pengar och sysselsättning i 10 veckor! Jag skulle göra slut på alla mina sparpengar som ska gå till körkortet nu när jag lärt mig hur jag superenkelt kan föra över dem från mitt sparkonto till mitt ungdomskonto. Farliga saker.
Jag var och tränade förut. Och galet var det, det var längesen jag blev så utmattad. Jag var till och med tvungen att sätta mig ner efter att ha sprungit. Jag sprang 4,2 kilometer på 30 minuter (jag är inte känd för att vara en sprinter) i lite uppförsbacke och något snabbare än vad jag brukar. Oj, vad mina ben dunkade och vad svetten rann. Jag vågade inte ens gå in till styrkemaskinerna utan lunkade bort till den lilla stretchhörnan för att träna lite mage och rygg för att sedan lunka hem utan att ha duschat för att jag varken haft med tvål eller rena trosor.
4,2 kilometer, det var längesen jag sprang så långt. Jag bävar inför joggingspåren som jag numera får ta i Vrinneviskogen. Det blir ju tusen gånger jobbigare än på ett löpband.
Säga vad man vill om löpband, men lite lätt är det ju i alla fall. Därför springer jag i minst 0,5 uppförsbacke. (den ökar bara med 0,5 varje steg). Snart är det Vårruset!
Boka förresten in 22, 25, 27 maj. Då har vi våra monologföreställningar på Konstmuséet. Kom och se mig skrika ut "fitta" och "knulla" inför allas föräldrar.
Puss och kram
Jag var och tränade förut. Och galet var det, det var längesen jag blev så utmattad. Jag var till och med tvungen att sätta mig ner efter att ha sprungit. Jag sprang 4,2 kilometer på 30 minuter (jag är inte känd för att vara en sprinter) i lite uppförsbacke och något snabbare än vad jag brukar. Oj, vad mina ben dunkade och vad svetten rann. Jag vågade inte ens gå in till styrkemaskinerna utan lunkade bort till den lilla stretchhörnan för att träna lite mage och rygg för att sedan lunka hem utan att ha duschat för att jag varken haft med tvål eller rena trosor.
4,2 kilometer, det var längesen jag sprang så långt. Jag bävar inför joggingspåren som jag numera får ta i Vrinneviskogen. Det blir ju tusen gånger jobbigare än på ett löpband.
Säga vad man vill om löpband, men lite lätt är det ju i alla fall. Därför springer jag i minst 0,5 uppförsbacke. (den ökar bara med 0,5 varje steg). Snart är det Vårruset!
Boka förresten in 22, 25, 27 maj. Då har vi våra monologföreställningar på Konstmuséet. Kom och se mig skrika ut "fitta" och "knulla" inför allas föräldrar.
Puss och kram
Kommentarer
Trackback
