sallykalered

Därför att saker som verkar bli så gulligt för andra blir så totalt misslyckade när jag gör det. Jag fuskar mig till perfektion, men jag känner någon som avslöjar mig hela tiden. Det är just sånt som leder till att jag just nu stängde av mobilen och inte ska röra den på resten av kvällen. Men jag är dessutom hemskt självkritisk och detaljer kan reta mig till vansinne. Vad klassas jag som då? Normal, onormal eller lite allmänt skev bara? Sådär harmlöst som en annan människa i min närhet alltid påstår att han/hon är.
Och jag avskyr verkligen ljudet av när "välkommen"-skylten slår mot dörren och jag avskyr att det är katthår överallt. Jag avskyr att några få ord som inte riktigt var med i beräkningarna kan förstöra hela min dag. Jag avskyr att jag har två prov imorgon och jag avskyr det faktum att jag måste spendera hela min kväll nerklämd i skolböcker.
Den här dagen började så fruktansvärt bra, jag var glad redan när jag vaknade. Jag var så glad för att solen lyste. Sen drog musiklektionen ner mig. Och sen drog svenskaprovet ner mig ännu djupare. Jag nådde botten på kulturhistorian.
Det enda positiva är de där jag helst umgås med i skolan och den där pojkvännen som jag faktiskt älskar. Det är så skönt att ha dem omkring. Speciellt när jag är såhär nere. Fast vet ni, man skulle inte uppskatta de lyckliga stunderna om man inte hade några sorgsna. Nu ska jag gräva ner mig i spanska verbformer och världens mest hemska matte. Seeya.